Ska man våga prata om självmord eller hur ska ni ha det?
I januari förra året brottades jag med både sorg och ilska. I december, månaden innan, valde nämligen en vän till mig att ta sitt liv och i januari begravdes hon. Jag sörjde för min kompis och var arg på hur folk omkring mig betedde sig.

Det luskades i vad som hade hänt, skrevs elaka saker om mig och mina vänner på nätet och rykten spreds vilt. På ett sätt ville jag bara prata om allt på bloggen, berätta vad som hade hänt, vad jag och mina vänner gått igenom och hur jag faktiskt mådde. Det kändes som att jag behövde försvara mig och förklara att jag var ledsen. Men i respekt för henne så höll jag allt borta från allmänhetens ljus och skrev ett inlägg och bad om att få sörja i fred.

Jag valde att hantera sorgen privat, grät när ingen såg, spenderade många kvällar med pojkvän och mina vänner för att bearbeta allt. Utåt sett var allt som vanligt. Jag postade inget om henne på instagram eller bloggen. Då kanske folk skulle sluta skriva skit.

Men det hjälpte inte. För då skrev folk på bland annat appen Jodel att jag var en dålig kompis som postade bilder från middagar, drack vin med mina vänner och försökte fortsätta med livet.

Hur jag än gjorde så blev jag bränd. Pratade jag om det så försökte jag söka uppmärksamhet, pratade jag inte om det så var jag en dålig kompis.

Folk säger att man ska våga prata om självmord och psykisk ohälsa, men då måste fler våga lyssna utan att döma eller utvärdera om personen "är tillräckligt ledsen". En vacker dag kommer du som läser det här behöva prata eller lyssna, för psykisk ohälsa eller sorg är inget rop på uppmärksamhet, det faktiskt så många som mår dåligt i Sverige idag. 

Så bestäm dig nu för att fria, hellre än fälla så kanske någon vågar prata och ta tag i sina problem innan det är för sent. 
Kommentarer (13)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like

 
Visa fler inlägg